Ella och Charlie är bästa vänner. Verkligen bästa bästa vänner. De är i stort sett ihop, fast utan allt det där romantiska. Och sen kommer Niki in i bilden, och det vänder upp och ner på det mesta. Ella blir ihop med en kille i klassen fast hon egentligen inte ens tycker att han är en bra person. Och Charlie spenderar mer och mer tid med Niki. Sen händer det värsta av allt; Ella blir kär i Niki.
När jag började läsa Ingen normal står i regnet och sjunger var jag inställd på att det skulle vara ännu en bok där den ena personen blir kär i sin bästa vän och den vännen skaffar en pojk-/flickvän. Lyckligtvis hade jag väldigt fel. Redan från första stunden som Niki presenterades hoppades jag att hon skulle bli ihop med Ella istället för Charlie. Det är så fint när en författare lyckas skriva in en bisexuell karaktär utan att det känns konstigt. Författaren gör verkligen ingen grej av det; kärlek som kärlek.
Samtidigt är det här en bok om feminism och att inte behöva acceptera att "killar är killar".
Fint och bra och allt sånt där. Rekommenderas.
/Sussie
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar