Kiruna ska flytta. Det kommer ta tjugo år. Kiruna är alltså en stad och under staden finns en gruva med hålrum där det bryts järnmalm. Om inte vissa hus flyttar kan sprickbildning göra att marken rasar. Detta är helt sant och Ann-Helén Laestadius skriver om det ur Majas perspektiv i boken Tio över ett. Maja är påhittad, men hon skulle kunna vara en riktig person för hon beskrivs så trovärdigt och nog måste det finnas många unga (och äldre) i Kiruna som är rädda. Maja är så rädd att hon får panikångest. Hon vaknar varje natt, redo att fly med sin familj om deras hus rasar. Om dagarna gör hon filmer där hon pratar om sina känslor. Men ingen tar henne på allvar, de blir mest irriterade på henne.
Allt är dock inte jobbigt. I Majas liv finns också bästisen Julia, en rolig bokklubb och gulliga Albin. Men Majas rädsla riskerar att förstöra det som är bra. Boken handlar om hur hon tar sig ur det, men det är också en charmig berättelse om en helt vanlig tjej. För det är vanligt att bli fixerad vid nånting så pass mycket att man har svårt att tänka på annat. Alla blir inte så negativt påverkade som Maja men jag tror att många kan känna igen sig i henne. Jag gillar både Maja och boken jättemycket och kommer tänka på dem länge.
/Mimmi
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar